Idag blev jag lite ledsen faktiskt. Satt på jobbet då Ulrika frågar om den där ponnyn vi (förmodligen) pratat en hel del om fanns i Åre.

"Ja, eller i Järpen" säger jag.

"Det är en ponny till salu som är väldigt lika...."

"Jasså?"

När Ulrika säger namnet på den som annonserade ut ponnyn så var det klart. Det var den ponnyn! Mitt hjärta brast litegrann..... Vi älskar ju redan den ponnyn!

.

Nu är jag sannolikt fånig som kan bli känslosam för en ponny som vi bara träffat två gånger! Men jag kan inte rå för det.

Samtidigt förstår jag naturligtvis om ägaren vill sälja, även om det inte verkar akut och att rätt hem är viktigt.

.

Vi får helt enkelt se vad som händer. Men jag hoppas att han blir vår så småningom.

Det känns inte aktuellt att sälja Cruxen heller på ett tag. Tuvalisa och han gör ju framsteg i princip varje vecka! 
Och det är inte schysst för honom heller att behöva acklimatisera sig på något nytt ställe igen. Och nu har han ju skor på fötterna! =)

.

Nåja.... har inte sagt något till Tuvis ännu. Nu ska hon ju snart gå och lägga sig och jag vill inte förstöra hennes kväll. Får ta det vid rätt tillfälle. Och förklara att det är väldigt svårt att hålla en häst till oss så länge.

Men visst känns det i hjärtat.

.

Jag har i och för sig messat med ägaren och vi kommer att få första tjing, men det handlar förstås även om pengar och plats.

.